Liv(et) i Moldavien!

Idag åt vi middag klockan nio, det är lite skumma mattider här! Vi började prata om när mamma och Lise ska komma och jag har aldrig varit med om en sådan gästvänlighet. Det var från början tänkt att de skulle bo i Chisinau onsdag-måndag men efter att familjen här ville att de skulle komma och bo här i Calarasi så kommer de att bo här i huset med oss ons-fre. Resten av tiden bor jag tillsammans med dem på ett hotell i Chisinau. Det var protester mot det också då de antingen tyckte att de skulle bo här hela tiden eller så ville de låna ut ett hus som de äger i Chisianu så att de slapp bo på hotell. Jag tackade dock vänligt men bestämt nej till detta. Taxi från flygplatsen var inte bra utan istället skulle de åka med en vän till familjen. De vill verkligen göra ALLT för att mamma och Lise ska ha en bra vistelse, jätteroligt att se!

Jag och Gheorghe hade en intressant diskussion om Moldavien/Sverige och fattigdomen här mm. Han trodde bland annat att en av anledningarna till att jag inte sett så mycket av den "hemska" fattigdomen är att moldaver är extremt stolta människor som inte vill vara offer och därför vill ha en bild av säg själva som något bättre än vad de egetligen är. Vi pratade kring det och lite om politiken i landet, sen bestämdes det att jag ska följa med Ion imorgon bitti när han åker och hämtar upp barnen i de olika byarna, det ser jag fram emot! Jag är inte lika deppig längre som jag var tidigare idag, invasionen och soppkatastofen är helt enkelt glömt. Jag ska hantera alla "volontärer"-för-två-veckor-som-snor-mina-barn-och-tar-upp-plats-i-lekrummet bättre imorgon. GODNATT

Imorse var jag ute och gick klockan 07.15 i bara shorts och t-shirt, det känns bra. Solen sken och jag mötte supermånga fina barn som var på väg till deras skolavslutning. Killarna i små kostymer och tjejerna med fina klänningar och håruppsättningar, alla hade blommor med sig att ge lärarna. Så sött. Efter att jag duschat och ätit frukost gick jag till centret. Klockan tio kom även de 15 andra volontärerna… Det var störigt. Dom bara satt där, förutom några som snodde mina lekkompisar. Lite senare när jag skulle hjälpa till att mata en liten kille så började han veva med armarna så att både han, jag och väggen fick soppa över oss. Det var inte min dag idag.

Jag lämnade centret vid ett och gick ner till stan och tog ut pengar och tittade runt lite. Sen satte jag mig i min park och matade en liten fågel. Jag har en sakna-familj-släkt-och-vänner-dag idag. Det är jobbigt. Tittar på bilder, några av alla lägger jag upp här nedanför. Jag har världens bästa släkt och de bästa vännerna man kan tänka sig. Jag kan inte komma på hur man skulle kunna ha det bättre, saknar er allihopa otroligt mycket. Ska försöka hitta på något annat att tänka på istället, sätta mig med rumänskan till exempel. Hejhej

Igår var det två veckor sedan jag kom hit. Två veckor… känns som att jag varit här i två månader. Igår var jag med Andrei (som pratar engelska) hela eftermiddagen och på förmiddagen var jag med de små barnen vilket jag även var idag. Idag tog jag mig i kragen och gick och köpte solskyddskräm också efter att ha lyckats bränna mig lite på bröstet, jag köpte även ansiktskräm och lite annat.

Jag hade en lektion med Gheorghe igår och det gick bra, men det är vissa ljud de använder i rumänskan som vi absolut inte använder i varken svenskan eller engelskan. Bokstaven î till exempel, det är som ett Ö fast man måste halvt skrika ut det ur näsan, typ. Det är min problembokstav, ska jobba på den…

Här är några bilder från idag och igår

Till att börja med ska jag gratulera världens bästa mamma på morsdag, fick du mitt sms?! Jag älskar dig, snart ses vi!

Idag fyllde Maria år, det har vart lite olika folk här under dagen. Ett tv-team var här också, igen! Det är väldigt stor uppmärksamhet kring centret. Middag åt vi tillsammans med några grannar och Johan och hans fru + världens sötaste unga aka Andrea. Det var bland annat grillat kött, hur gott som helst. Jag har suttit ganska mycket med rumänskan idag, Gheorghe tycker att jag gör stora framsteg så det är jätteroligt!

Nyss såg jag en länk på facebook till något helt fantastiskt. Det är fyra tjejer från Östersund som förlorade sin gemensamma vän Julia när hon fick cancer. De har nu startat ett projekt för att samla in pengar till Barncancerfonden, jag rekommenderar verkligen att ni hittar på deras film som jag länkar och skickar iväg ett sms för att skänka en slant. Jag såg på juliaresans hemsida att Johan, min chef på Ica Kvantum skänkt 10.000 kronor, helt otroligt.  

Här är länken till filmen : http://www.youtube.com/watch?v=6987bMoGrDQ&feature=youtu.be
och är är länken till deras hemsida: http://juliaresan.se

Nu är röstningen avslutad på eurovision, aah! Jag har kollat tillsammans med Gheorghe och Andrei fram tills nu men nu är jag tillbaka i huset och dom är på centret. Idag var vi + Natasha och tittade på en internationell turnering i brottning som var här i Calarasi. Det var deltagare från England, Polen, Tyskland, Ukraina mm. och Moldaviens premiärminister var på plats för att titta på. Han kom i en svart bil med tre polisbilar före och tre polisbilar efter. Ändå fram till klockan sex var vi där och sen åt vi middag hemma. Ikväll bytte vi ut kortspelet mot pingis och fotbollsspel, det var KUL! Nu ska jag kolla på alla länders poäng, här är några bilder från brottningen.


Tidigare ikväll pratade jag på Skype med min underbara släkt som var samlade hemma hos oss för att fira Olle som fyllde 90 år, det såg ut såhär.

Hallå hallå, just nu sitter jag ute i solen brevid Ion som blir intervjuad av två personer från Moldaviens mest populära tv-kanal. Jag syns inte i bild som tur är, men de håller på att göra ett speciellt program om centret så de har intervjuat Gheorghe, Maria och flera andra från centret också. Jag önskar att jag visste vad han sa men jag får fråga senare! Han som filmar berättade att han har en kompis från Sverige och vi pratade lite om skillnaderna mellan länder och annat.

Igår var det en lååång dag. På morgonen gick jag på en promenad och klockan nio gick jag till centret. Det var väldigt mycket kvar att göra så jag hjälpte till med diverse saker! Halv elva började folk komma, det som hände först var att alla gäster och alla från centret samlades inomhus. De som var inbjudna var gamla lärare och andra som jobbat där, sponsorer, föräldrar, jounalister och andra som varit involverade på något sätt. Maria (som jag bor hos och som startat centret) började med att hälsa alla välkomna och sen löste talen, uppträdandena och bildspelen av varandra. Det var många som grät under talen och även om jag inte förstod allt som alla sa så blev jag väldigt berörd. Andrei hade berättat innan ungefär vad alla skulle säga så jag hade en aning. Svenska Daniel från Individuell Människohjälp var där och även han höll ett litet tal fast på engelska. Efter ca 1,5 timme inomhus (aldrig varit i ett så varmt rum) gick alla ut. På en vägg satt en stor blomma uppsatt för varje år som centret funnits. På varje blomma fanns bin som symboliserade antalet sponsorer varje år, på 2002-blommor fanns endast två medan det på 2012-blomman var närmare 40. Hon läste upp alla och sen skickade de iväg ballonger och två duvor med budskap upp i luften. Två duvor!! Det var hur fint som helst.

Här är Gheorghe, Andrei och en man som jobbade på centret när de var mindre. Han bor nu i Cypern men åkte till Moldavien nu bara för att kunna vara med på jubileumet.

Efter det var det dags för mat, som ni ser på bilderna nedan så var det även denna gång hur mycket som helst.  Någon sa till mig ”It’s a swedish table!”, jag antar att de syftade på att det var en buffé. Ett annat TV-team än dom som är här idag var på plats och gjorde flera intervjuer. Sen spelades det musik och alla minglade runt ett tag innan de flesta gästerna gick hem. Jag och dom andra jag vart med senaste dagarna var kvar till runt halv tolv och hade riktigt roligt.

Här är jag och en tjej som kommer till centret varje dag

Idag var det inga barn på centret, insåg jag efter att ha suttit och väntat på dem en halvtimme. Därför har jag idag tagit det lugnt och läst lite. Jag var med Gheorghe, Andrei, Dima och de andra och visade massor av bilder från Östersund och berättade om vad vi gör osv. De försökte sig på några fler svenska ord också haha. Jag tror och hoppas att kvällen blir lugn, är helt slut! Tack hej!!

Efter att vi ätit en sen middag gick jag till uteplatsen på centret där Gheroghe och Andrei (som pratar engelska) var. Det var väldigt trevligt, längesen jag skrattade så mycket. Utebelysningen var tänd och man hörde syrsorna sådär väl som man bara gör utomlands. De försökte uttala några meningar på svenska, det var då som skrattattackerna började. Hur svårt kan det vara att uttala bokstaven å…? Jag fick höra massor om deras kultur och berättelser om olika personer.

När jag läser igenom bloggen kan jag tycka att det låter som att jag förskönar tillvaron här men det är precis så bra som jag skriver. Jag saknar min familj, släkt och alla underbara vänner väldigt mycket, men jag är så pass upprymd av allt jag får vara med om så det är hanterbart. Men jag tänker på er!! Jag vet också att min kära mor och syster kommer hit snart vilket känns jätteroligt. Ni som inte redan gjort det, lägg till mig på Skype, Livfelicia, så kan vi prata! God natt!

Hallå hallå, jag kom inte tillbaka från centret förns nu, kvart i åtta. På förmiddagen var jag med småttingarna och lekte. Sen blåste jag ballonger, klippte ut små bin och hjälpte till med annat inför imorgon. Jag spelade kort med som andra ungdomarna som jobbar där och lite senare började dekorationerna utomhus, bland annat klädde de in ett träd i grön plast. Helt obegripligt. Allt är så extreeeemt ambitiöst, jag glömde t.ex. klippa ett jack mellan vingarna på några bin, det gick inte för sig. Det är kul att se, de som jobbar här är verkligen engagerade!

Alltså… Jag skulle kunna skriva en hel bok om den här kvälllen. Jag hade väldigt gärna varit hemma idag och firat med familj, släkt och vänner, men nu är jag där jag är och då hade dagen inte kunnat bli bättre. Hahaha, vet inte vart jag ska börja. Fem minuter efter att jag skivit det förra inlägget kom Anna in och sa att vi skulle åka till Marias bror på middag om två minuter. Jaha okej sa jag och sen satte vi oss i bilen. Vi åkte ungefär 20 minuter genom Moldaviens landsbygd, det var verkligen en upplevelse. Jag såg fattigdomen på ett annat sätt än här i Calarasi, men det var ändå inte på ett sätt som gjorde mig illa till mods. Vi kom fram till den lilla by där Marias bror bodde och han kom och mötte oss vid dörren. Jag tänkte att det var han och hans fru där inne, men jag hade fel!

Minst 20 personer satt längs ett långbord som var så överfyllt med olika sorters maträtter att tallrikarna höll på att ramla ner. Det var olika släktingar och vänner, alla presenterade sig och var hur trevliga som helst. Jag önskar att jag hade tagit bilder så att ni fick se, men tydligen träffas de ofta med släkten så det kanske blir tillfälle en annan gång. Troligtvis är den här släkten överklass i förhållande till majoriteten av befolkningen, det syntes både på hemmet och MATEN. Har aldrig sett så mycket mat. Jag kunde verkligen inte sluta le, under hela tiden vi var där (ca 3 timmar) så hade jag en kamp med mig själv för att inte brista ut i världens gapskratt. Här sitter jag på min födelsedag på släktträff, i Moldavien, och fattar inte vad dom pratar om, och är mätt men vet inte hur jag ska få fram det på rumänska, och trängs med en liten gubbe som kom senare och placerades på en pall brevid mig, och har ingen täckning på telefonen, och blir gratulerad av främmande människor på främmande språk. Det är svårt att skriva så att man får hela bilden men det var allt annat än en vanlig födelsedag.

Runt tio skulle vi åka hemåt. Byn där de bodde hade ingen affär och vanligtvis ingen utebelysning i kolmörkret. När vi åkte genom den mest "centrala" delen såg jag hur folk samlats på ett öppet fält. Där fanns ett band som spelade på en minimal scen, folk som dansade glatt, två stålkastare och barn som sprang runt och lekte. Det går inte heller att beskriva riktigt men det var en sån glädje att se. Jag lyckades ta en bild som ni ser nedan.

Jag önskar verkligen att alla får möjligheten att göra en sån här sorts resa. Jag uppskattar att jag fått chansen till det så enormt mycket och vill starkt rekomendera till andra att våga. Det är en upplevelse utöver det vanliga. Förmodligen mitt längsta inlägg hittills, men något måste ju vara längst! Godnatt och återigen tack för alla gratulationer, det gjorde min dag så bra som den bara kunde bli!

Åååååh vilken underbar kväll. Solen strålar fortfarande  och det blåser sådär lagom mycket. Jag träffade på en liten stackars hund och två coola katter när jag var ute. Katterna bara satt där på varsin pelare, det var som gjort för att fota! Gick igenom min nya favoritpark påväg ner till centrum där jag icke hittade någon solskyddskräm, ska kolla på apoteket imorgon. Jag lägger upp några bilder från centrets utegård också, det var så fint där med kvällssolen. Tack tack TACK för alla grattis på facebook och sms, jag blir så himla glad.

Idag var jag precis som igår med dom små barnen på förmiddagen. Mina fingerdockor som jag hade med mig från IKEA var väldigt populära! Jag hade med mig min väska som blev genomsökt några gånger, passet och pennan var mest spännande (syns på en bild). Utsikten från övervåningen på centret är otroligt fin, man ser hur långt som helst.

Resten av dagen har jag hjälpt till med dekorationer inför torsdag och lyssnat på olika repetitioner. Min störta fundering inför 10års-jubileumet är vart dom ska göra av alla pappersblommor, det är EXTEMT många. Nu tänkte jag gå ut en sväng, måste köpa solskydd. Min näsa är aningen röd… Här är några bilder från dagen, klämmer in ännu en körsbärsbild också

Nu blev det lite fel med förra inlägget ser jag, det skulle egentligen publicerats igår kväll! Jaja, nu har jag precis kommit tillbaka till huset efter att ha varit på centret hela dagen. Imorse runt sju gick jag på en promenad, det var helt magiskt ute, som ett landskap från Sagan om ringen. Sen lekte jag med små barn i ca tre timmar, skulle gissa att dom var mellan noll och fyra år gamla. Det var kul, och speciellt. Efter det åt jag lunch tillsammans med barnen och sen gick jag till det hus där Gheorghe och de andra ”ungdomarna” var. Förberedelserna inför 10-årsjubileet på torsdag är i full gång, idag fick jag vara med på diverse sångrepetitioner och pappersbloms-tillverkande. Jag är helt slut! Tänk er ett svenskt dagis och den ljudnivån, sen lägger ni till femton anställda som pratar fem gånger högre än vi gör i sverige. Och en envis kille som vägrade sluta banka sönder tangenterna på pianot. Och högtalare som skulle testas vilket resulterade i kortslutning och ja, ni fattar jag är trött. Nu ska jag sätta mig ute i solen, det är 25 grader här idag. Här kommer några bilder från dagen. På den sista ser man Maria och Gheorghe, mamman och sonen i familjen där jag bor.

Ion, pappan här i familjen är så snäll. Fast han inte pratar någon engelska så lyckas han vara väldigt trevlig. Idag drog han med mig ut i trädgården så att jag kunde ta kort på deras körsbär, han har märkt att jag tycker om att ta mycket bilder. Han tog också kort på mig och dirigerade hur jag skulle hålla i grenen, haha.

Kvällen har varit underbar, den där lukten när det nyss regnat tillsammans med kvällssol och god middag. Mycket bra. Nu ska vi kolla på Champions League-finalen! Imorgon ska jag försöka sitta och plugga så mycket det bara går på språket. Gheorghe berättade idag om en annan volontär från frankrike som pratade väldigt bra rumänska efter tre månader. Då kommer tävlingsmänniskan i mig fram… Jag vill kunna allt nu nu NU. Vi får väl se, men jag ska fokusera på det imorgon allefall. Det var allt just nu, hejhej!

Efter att vi ätit frukost så var vädret betydligt bättre. Vi  åkte iväg och kollade på ”mini-soccer”, fotboll fast på en liten plan som var omringad av staket. Det var en turnering mellan olika skolor och det var riktigt roligt att kolla på! Efter det var det en vanlig fotbollsmatch på ett annat ställe mellan Calarasis lag och ett lag från en annan stad.

Människor här är så öppna med sina känslor på ett annat sätt än vad man är i Sverige. När hemmalaget gjorde mål kunde man verkligen se och framförallt höra lyckan hos alla som var där och hejjade! Män började krama om varandra, skrek rakt ut och under hela matchen var det otroligt härlig stämning. Väldigt kul att se, Calarasis lag vann med 3-0 dessutom! Jag ska försöka lära mig lite mer av språket nu, skriver förmodligen något mer lite senare.

Här kommer några bilder på min bästa vän för dagen, Andrea. Vi har lekt med små djur som jag ska ge till barnen på centret, tagit bilder i webkameran, lekt tittut och tittat på youtubeklipp med skrattande barn. Vi gillar varandra. Jag gillar henne för att jag inte måste prata med henne och hon gillar mig för att mitt rum innehåller gosedjur och annat som är roligt för en 1-åring. Vi går bra ihop helt enkelt. På bilden där hon ser totalt galen ut gapskratttar hon år barnen på youtube.

Idag har jag pratat med några underbara vänner på Skype, livet där hemma verkar ju flyta på! Själv så längtar jag efter att få börja jobba på riktigt, den här första veckan är en uppvärmning då jag ska ”anpassa mig” mig till allting och lära mig grunderna i språket. Nästa vecka börjar jag på centret på riktigt, det ser jag veeerkligen fram emot! Vi har ätit middag, en sorts aubergineröra och kött, och nu funderar jag på att gå och lägga mig, what a Friday! Imorgon ska vi gå till arenan som jag visade på bild förut där det är invigning av fotbollssäsongen, det kan ju bli kul! Ha en bra fredagkväll allihopa, BYE!

Bunâ Siera! Good evening! God kväll!

Jag har precis pratat med både mamma&pappa och mormor, morfar och min gammelmormor på Skype. Det är ganska konstigt egentligen att Skype är gratis, jag tror helt klart att många skulle betala för att kunna använda den tjänsten. Men jag klagar inte, det är ju helt underbart!

Idag var jag på centret där Gheorghe och de andra killarna höll på att förbereda inför 10-årsjubileumet som kommer att vara nästa torsdag. Då ska dom spela upp en pjäs, sjunga en sång tillsammans och visa en film/bildspel från alla år som gått. De har alla varit med i princip från starten. Jag fick höra flera olika fantastiska och hemska berättelser av dem när de funderade över pjäsen. Bland annat var det en kille som hade sett en skadad fågel sitta fast i en elledning och då bestämt sig för att klättra upp och hjälpa den. Han fick en elchock när han skulle hjälpa den loss vilket senare ledde till att han var tvungen att amputera bort båda benen. Idag är han världsmästare i tyngdlyftning för handikappade, det är en berättelse i den stilen de vill göra en teater om. Att även om man har en funktionsnedsättning kan man göra väldigt mycket.

Vi åt soppa till lunch (Lise du kommer älska det här landet) och sen blev jag bjuden på körsbär från trädgården. Medan de funderade vidare på sin redovisning försökte jag lära mig några verb. Runt sju hade jag en lektion med Gheorghe och sen åt vi spagetti och en jättegod tomatsås till middag. Sen fortsatte vi med rumänskan, jag börjar få in vissa uttal som jag hade svårt med i början så det känns bra! Noapte bonâ, god natt!

Imorse åt vi frukost klockan halv åtta och sen gick jag ut på en upptäcksfärd. Jag har tänk hitta en bra runda att gå på morgonen men det är svårare än vad man tror när man inte alls känner till staden. Det är extremt kuperat här i Calarasi, Frösönx30! Solen sken jag skulle tro att det var runt 20 grader i luften. Jag gick längs många vägar och hittade ner till centrum där jag gick in i en supermarket. Det såg nästan ut som hemma, lite fler konstiga saker bara. Där köpte jag vatten, frukt, tuggummi och till min förtjusning ett av mina favoritschampon, trodde bara att de skulle ha konstiga märken här. Sen gick jag en annan väg tillbaka, nu har jag tagit en dusch och ska gå till centret där Gheorghe och Andrei är.

Jag har noterat många skumma saker som jag tänkte skriva om nu…

• I Moldavien är rondellerna trekantiga, trots att det är en fyrvägskorsning
• I Moldavien ligger det getter lite här och var
• I Moldavien är trafiken helt totalt galen, jag skulle kunna skriva en uppsats om det ämnet
• I Moldavien skriker man gärna när man pratar (det var en påfrestande resa mellen Calarasi och Chisinau, ”jag sänger av” som älskade/hatade Elin i Åre skulle sagt)
• I Moldavien färdas man fortfarande med häst och vagn från ett ställe till ett annat
• I Moldavien är inte hundar ett husdjur utan ett djur som springer runt överallt utan ägare
• I Moldavien tycker man om att dricka hemgjort vin, middagen idag påminde mig om lambo i spiks
• I Moldavien kan man längs vägen, MITT i ingenstans, hitta en liten tant eller gubbe som sitter och säljer körsbär. Jag smygfotade en liten rackare idag

Godkväll, här sitter jag och skriver igen! Jag fick en liten chock när jag kom till matrummet som är i ett annat litet hus, där var 12 personer istället för de sju vi brukar vara. Förutom familjen var det också tre av killarna som jag träffade på centret igår, Dimitri som vill bli kallad Dima, Andrei och Joan. Joan jobbar som sjukgymnast på centret och hans fru och lilla söta dotter åt också med oss. Det var pannkakor med en sorts ost till som kom från grannen, lite som keso.

Efter maten, runt klockan nio, hade jag och Gheorghe en till rumänska-lektion. Det gick mycket bättre idag, det tyckte både han och jag! Vi höll på med verb, det är samma princip som i franskan. Jag har skrattat väldigt mycket idag känner jag, både åt mig själv och tillsammans med andra. Det känns jättebra. Här är Natasha som alltså bor i samma hus som mig och lilla Andrea, Joans dotter.

Idag var tanken att jag skulle vara med Andrei på centret men planerna ändrades och jag följde med Maria plus tre andra från centret till seminariet som var inne i Chisinau, samma sak som var i måndags. Det anordnas som sagt av en svensk organisation! De hade bjudit in handikappade barn tillsammans med deras föräldrar, olika lärare, människor som driver center osv. Även idag var en svensk man där från IM så jag pratade lite med honom, han berättade bland annat att alla svenskar som bor i Moldavien brukar samlas lite då och då, till exempel för att fira midsommar!

Dagen bestod av föreläsningar med en tjej från Libanon som hade en dotter med Downs Syndrom, de hade bott på olika platser i världen och hon hade väldigt stor kunskap om barn med en funktionsnedsättning. Hon pratade på engelska vilket var ett plus för mig, alla andra hade då hörlurar där en tolk översatte till rumänska eller ryska.

Under dagen var det också flera grupparbeten då det bara var jag plus alla som pratar rumänska. Man kan säga att jag var ganska utanför hahaha. Det bildades tre grupper som satt och diskuterade med varandra i olika frågor och jag satt ungefär i mitten av allt och såg mig omkring. Forever alone. De går bra.

Mitt emot mig satt förövrigt en skön dam som satt och vek pappersblommor hela dagen, hon lärde andra också. Vilken kvinna. Det bjöds både på fika och lunch och vi slutade inte förns vid sex. Då åkte vi hem och nu sitter jag här i huset och vi ska snart äta middag.

Vädret idag är lite mulet men jag skulle tro att det är runt 25 grader i luften ändå. Till alla mina vänner där hemma som ska på balen idag, HA DET SÅ KUUUUUUUUL OCH SE TILL ATT DET TAS MÅNGA BILDER SOM JAG FÅR SE SEN!!

Godkväll! Efter att jag skrev förra gången satte jag mig ute i trädgården och läste lite, vädret var helt underbart. Minst 25 grader i luften och i solen blev det riktigt varmt, till slut för varmt så jag satte mig i skuggan ett tag. Maria bjöd på lunch runt 1, soppa med nudlar (tror jag) och kyckling till det, riktigt gott var det. Varken Gheorghe eller Kristina var där då och eftersom de två är de enda som pratar engelska blev det lite speciellt! Från klockan två fram tills klockan sju var jag med Gheorghe och fem andra killar från centret, bara en till kunde engelska men jag har försökt hänga med ändå. En kille heter Andrei och är runt 20-25 år skulle jag gissa, han sitter i rullstol precis som Gheorghe men har varit men om otroligt mycket! Han berättade att han bott tre år i Spanien där han studerade, varit på ett läger i England med ungdomar från hela världen och är utbildad till grafisk designer. Tre av de andra killarna jobbade på centret som volontärer men var i samma ålder som mig så det är roligt! Jag hade en rumänska-lektion med Gheorghe i en timme på eftermiddagen, han är i sommar färdigutbildad lärare så han var jätteduktig. Några ord har jag lärt mig allefall!

God morgon! Jag har varit uppe i tre timmar, klockan 07.30 var det frukost. Med tanke på att klockan hemma då var 06.30 så var det lite motigt att kliva upp men det gick bra. Müsli, mjölk och kaffe serverades. Sen gick jag och Kristina (den äldsta sonens fru) en promenad ner till centrum i Calarasi och hon visade mig olika marknader, affärer, postkontor, parker, en arena osv. Efter det gick vi tillbaka till huset och dagcentret vilket som sagt sitter ihop. Där visade hon mig alla olika rum och jag fick träffa flera av barnen. Här kommer bilder från morgonen, jag tog dock inga på barnen eftersom det känns lite tidigt då jag inte känner dem än.

Efter att vi kollat in dagcentret fick jag se deras trädgård som är jättestor. En stor del av allt de äter kommer från den egna gården vilket är lite speciellt. De har höns och jättesöta kaniner! Känns sådär att jag antagligen ska käka dom till middag någon dag.

Idag är Maria på seminariet inne i Chisinau och George + de andra barnen är i skolan så jag ska väl vara med Kristina fattar jag det som. Det var väl allt just nu, eftersom att hon är hos frisören just nu så tänkte jag gå ut och sätta mig i solen och vänta in henne. Hejhej!

Efter en extremt lång dag ligger jag nu i sängen hemma hos familjen som jag ska bo hos de kommande fyra månaderna. Imorse klockan halv sex kom jag, mamma och pappa till Arlanda efter att ha sovit hos min faster och hennes man i Uppsala söndag-måndag. Planet gick halv åtta och då väntade en timmes flyg till Riga. Där hade jag två timmar till godo att titta på folk (favoritsyssla), hitta till min gate och notera skillnaderna i klädstil mellan länder. Flygresan från Riga till Chisinau, Moldaviens huvudstad, tog 2,5 timmar. Förvånande nog hörde jag många svenska röster på planet.

Väl framme möttes jag av varma vindar och av Tanya som är en moldavisk tjej som jobbar för Advit Moldova, själva organisationen som mitt projekt tillhör. Advit Moldova har ca 20 volontärer i landet just nu från olika delar av världen som jobbar med allt från hundar till journalistik. Hon och jag tog tillsammans en taxi in till Chisinau där vi besökte en bank för att få mitt moldaviska bankkort där mina pengar sätts in. Vi satte oss sen i en park och gick igenom massor av information. Det är helt sjukt fint här, så grönt! Jag trodde inte alls att Chisinau skulle vara så pass fint så det var en positiv överraskning.

Efter det blev jag upphämtad av pappan i familjen där jag ska bo, Ion. Han pratar ungefär noll ord engelska så det blev lite knacklig franska och kroppsspråk. Vi åkte till en konferenslokal lite utanför huvudstaden där mamman och sonen i familjen befann sig, Maria och George. Där var det ett ”seminarium” om handikappade barn i Moldavien som anordnades av den svenska organisationen Individuell Människohjälp, IM. Jag satt med och lyssnade, och pratade med två svenskar som var där och arbetade för IM. Sen var det kaffepaus och jag pratade med George för första gången. Han har bott och pluggat ett år i USA så han är (som tur är!) duktig på engelska. Jag träffade även Maria som precis som sin man inte pratar engelska men hon verkar supergullig.

Vi åkte sedan till Calarasi där familjen bor. Jag fick se mitt mysiga rum och resten av huset, som i princip sitter ihop med centret. Just nu bor även familjens äldsta sons fru och deras dotter i huset, plus en liten tjej som heter Natalia (har inte förstått hur hon kommer in i bilden men hon är inte en familjemedlem). Jag packade upp och sen åt vi middag. Det var kött, god sallad och rädisor. Vi satt och pratade genom George som agerade översättare och senare bjöd dom på te. Jag är så extreeemt trött just nu, det finns 1083348 saker till jag skulle kunna skriva (trots ett superlångt inlägg) men det får vänta tills imorgon. Godnatt!