Gapskratt och glorifiering, 23/5
Efter att vi ätit en sen middag gick jag till uteplatsen på centret där Gheroghe och Andrei (som pratar engelska) var. Det var väldigt trevligt, längesen jag skrattade så mycket. Utebelysningen var tänd och man hörde syrsorna sådär väl som man bara gör utomlands. De försökte uttala några meningar på svenska, det var då som skrattattackerna började. Hur svårt kan det vara att uttala bokstaven å…? Jag fick höra massor om deras kultur och berättelser om olika personer.
När jag läser igenom bloggen kan jag tycka att det låter som att jag förskönar tillvaron här men det är precis så bra som jag skriver. Jag saknar min familj, släkt och alla underbara vänner väldigt mycket, men jag är så pass upprymd av allt jag får vara med om så det är hanterbart. Men jag tänker på er!! Jag vet också att min kära mor och syster kommer hit snart vilket känns jätteroligt. Ni som inte redan gjort det, lägg till mig på Skype, Livfelicia, så kan vi prata! God natt!
Pappa, Lise och jag i London i höstas
